The Face of God

Första gången jag kom i kontakt med Milka Belia Havel var jag fort farande student på Högskolan för design och konsthantverk vid Göteborgs universitet. Jag hade blivit inbjuden att presentera ett projekt på en konferens om arkitekturvisualisering. Jag hade arbetat med ”virtual reality”-teknik, vilket sågs som framtiden i det optimistiska och teknikvänliga 90-talet. Jag satt i en varm och kvav hörsal i Aten i tre dagar och lyssnade på självsäkra amerikaner. Dag tre på förmiddagen kliver en grekisk forskare upp på scenen och presenterar ett arbete som handlade om att omsätta metafysisk konst och filosofi till design och arkitektur. Hon pratade om de Chirico och Schopenhauer och hur design medvetet kunde söka sig bortom sinnesupplevelsen. Min leda ersattes av en djup fascination, då det hon ville förmedla på alla sätt var motsatsen till det som lärdes ut på skolan jag vid det tillfället studerade på. Högskolan för design och konst-hantverk i Göteborg var på 90-talet impregnerad av en slags neofunktionalism där ord som ”målgruppsanpassad” och ”problemidentifikation” fick styra arbetet. Det som forskaren talade om var istället design som meningsskapande aktivitet och konstnärlig praktik. Mot slutet av föredraget visade hon en bild på en rekonstruerad ställning/stol av en tjeckisk entomolog och konstnär vid namn Milka Havel. Återskapad från lösryckta referenser och visad på en utställning i Berlin 1928. Artefakten var en slags meditationsstol där man kunde sitta och lyssna på det kaotiska surret från tusentals bin. Tidsmässigt var det tidigt 1600-tal ( barock ) men formuttrycket var snarare 1900-tal. Märkligt och fängslande. Jag beslöt mig redan då att försöka gräva upp mer om denna, som föredragshållaren sade, bortglömda genialiska kvinna från historien. Det visade sig att hon har mycket att berätta om vår tid. Många år senare beslöt jag och ett antal kollegor oss för att söka finansiering för ett projekt som skulle lyfta upp Milka Havel ur historiens meandrar och presentera henne för en ny publik.


Milka Belia Havel föddes år 1571 i Prag i dåvarande Böhmen. Hon var enda barnet i en hantverkarfamilj. Fadern Jakub Havel var finsnickare med en liten verksamhet som utöver att engagera både modern Katerina Havel och dottern Milka, även hade ett par personer anställda. Faderns kundkrets inkluderade Prags adel däribland Rudolf II, kung av Böhmen. Milka Havel visade tidigt extraordinär talang för konstnärlig verksamhet och arbetade villigt i familjeföretaget. Vid sidan om snickeriet och möbelformgivandet sysslade hon med måleri och skulptur. Familjen arbetade hårt för att hon skulle utbildas och siktade på vetenskapsakademin. Hennes veten-skapliga intresse tog fart när hon började studera entomologi via privatlektioner hos flera framstående insektsforskare. Satsningen på att få in henne på akademin misslyckades, trots upprepade försök. Familjen bytte då taktik och fadern använde sina kontakter vid hovet för att se till att hon blev undervisad av Europas ledande vetenskapsmän. Hennes snabbtänkthet och vetgirighet ledde snabbt till att hon började arbeta som assistent till insektsforskaren och zoologen Ambrosius
van Houten som var en del av Rudolf II :s hov av konstnärer och vetenskapsmän. Hon avancerade snabbt trots att flera personer i hovet aktivt motarbetade henne. Förmodligen på grund av att hon var kvinna i ett mansdominerat hov. Hon reste under denna tid ofta till Bologna där hon undervisades i måleri på bröderna Carraccis akademi.

Runt år 1600 hade hennes ryktbarhet inom såväl vetenskap som konst renderat henne en position som medlem i Rudolf II :s hov. Hon rönte allt mer uppmärksamhet och man reste från flera europeiska huvudstäder för att få audiens och ta del av hennes forskning och sedermera allt oftare hennes teologiska funderingar.

Vetenskapsmannen och ockultisten John Dee blev under början på 1600-talet en slags mentor för Havel. John Dees intresse för ockultism och mer specifikt änglar ledde till att han utvecklade ett språk ( det enokiska språket ) i syfte att kommunicera med änglar. Detta inspirerade Havel att försöka koppla ihop sin egen entomologiska forskning, som var en slags pre-evolutionär systematik, med sökande efter guds-bevis genom ljud- och språklaborationer. För många av hovets medlemmar var kombinationen magi och vetenskap ingen motsägelse, utan istället särskilda aspekter av en konsistent världsuppfattning. Ett sökande efter en översinnlig förståelse för de gudomliga egenskaper som ligger till grund för den synliga delen av vardagen.

Havels framgångar kulminerade med den omfångsrika texten ”Guds ansikte” som sökte visa på relationen mellan kaos och ordning genom dokumenterade laborationer
med förstärkning av insektsläten. Hennes övertygelse om att man genom att identifiera mönster i skenbart kaos i naturen får se guds plan eller ”ansikte” blev den naturliga sammankopplingen mellan hennes teologiska, vetenskapliga och konstnärliga intresse. Skriften ”Guds ansikte” existerar idag bara som fragment men finns refererad i åtskilliga
verk under 1700- och 1800-talet. Exempelvis William Kirby
”entomologins fader”, refererade till henne i sin epokgörande text ”Entomological Encyclopedia, Introduction to Entomology,” i början av 1800- talet. Då i huvudsak till hennes systematik.

John Dees död 1608, som också sammanföll med att hennes far avled, påverkade Havels arbete enormt. Hon tog på sig att fortsätta hans utforskande av koder och rytm i språk ivrigt påhejad av den nu sinnessjuke Rudolf II. Under några år där Havels arbete inte är så dokumenterat pågick samtidigt en maktstrid mellan den allt sjukare Rudolf och hans bror Mattias som efter Rudolfs död efterträdde honom som kejsare 1612. Med Mattias förändrades förutsättningarna. Han var öppet fientlig och avfärdade Havels forskning som rent nonsens. Hon isolerade sig alltmer och hade under flera år endast kontakt med Johannes Kepler som efterträdde Tycho Brahe som kejserlig matematiker i Prag år 1601. År 1619 skrev han Harmonice mundi ( Världsharmonin ), där han bland annat beskrev sambandet mellan planeternas omloppstider och längden på deras banor. I boken kan man även läsa om hans teori om att planetsystemet och dess rörelser och propor-tioner skulle återspegla musikaliska harmonier. Han nämner där Milka Havels forskning och avgörande betydelse för hans egna upptäckter.

Runt 1614 flyttade Havel från Prag. Då hade hon sparat ihop tillräckligt med pengar för att vara ekonomiskt oberoende och lät bygga ett laboratorium i nuvarande Cesky Pras, några mil utanför Prag. Där bosatte hon sig och förblev förmod-ligen under rest en av sitt liv. Laboratoriet låg i utkanten av en valnötsskog. Skogen blev hennes ”bästa vän” som hon skriver i ett av de få bevarade breven till Kepler. Det var
där hon samlade insekter till sina experiment och trä till sina konstruktioner. Hennes bakgrund med arbete i faderns snickeri blev betydelsefull när hon lät bygga laboratoriet. Hus och inredning ritades av henne och har refererats till och beskrivits som en slags ”verkstads-barock” av Walter Gropius 1923 i sitt förkunnande ”Konst och teknologi – en ny enhet”.

Brevväxlingen mellan Havel och Kepler är den största källan till kunskap om åren 1614–1626 angående hennes arbete. Ett tiotal brev finns bevarade. Även om Havel aldrig riktigt släppte forskningen och systematiserandet av insekter blev hennes tankar och laborationer alltmer teolog iska till sin natur. Hennes dokumenterade religiösa tvivel ledde paradoxalt nog till en fanatisk fokusering på att säkerställa bevis på guds existens. Samtidigt är denna period den mest intressanta kopplat till formhistoria.
Det Gropius beskrev som verkstads-barock gällande hennes möbler och konstruktioner är utan tvivel en stor inspirations källa för arts & crafts-rörelsen och sedan funktionalismen. Referenser till hennes formspråk finns från flera källor. Samtida målningar, hennes egna skisser och ritningar, i text samt i de bevarade fragment av konstruk-tioner som existerar. I Cesky Pras började hon också med biodling men inte primärt för honungsproduktion. Hon studerade binas organisation och kommunikation. Ljuden från bisamhällena hade läkande effekter på psyket påstod hon i ett av breven till Kepler och uppmuntrade honom att besöka henne för att meditera tillsammans i en special-konstruerad meditationsstol där ljuden från tusentals bin omslöt användaren.

Dokumentationen av Milka Havels liv från 1626 till hennes död år 1631 är mycket knapp. Den inskränker sig till något enstaka bevarat brev samt några få noteringar från ex-periment. Den allmänna synen bland historiker är att hennes isolering tilltog och att hon slutade sina dagar förvirrad och förskjuten av Prags hov. Även omständigheterna runt hennes död är grumliga. En svår febersjukdom anses vara orsaken till hennes död och till ett hallucinatoriskt textfragment där Havel är övertygad om att hon kommunicerade med ett bi om svårigheten att förhålla sig till andra.

1928 i Berlin genomfördes en utställning med rekon-struerade artefakter och Havels egna skisser som blev en succé bland formgivare och arkitekter. Dock svek publiken och utställningen plockades ner efter endast tre veckor. Berlin utställningen fokuserade på form och arkitektur och nämnde hennes vetenskapliga och teologiska arbeten endast i förbigående. Johannes Ittens recension av utställningen (publicerad i Berliner Morgenpost ) var lyrisk och ett ofta använt citat är ”Även om inte guds existens bevisas har det aldrig varit tydligare att man genom forms metafysiska kvali-teter arbetar med livets mening”. Jämförelser gjordes också med Leonardo da Vinci och redan 1928 påpekade intellektuella att det var en skandal att Havel inte fanns inskriven i historien eller hade samma ryktbarhet som exempelvis da Vinci. Simone de Beauvoir använde henne som exempel i sin bok ”det andra könet” för att stryka under hur kvinnans roll som ”den andre” skapats och återskapats genom tiderna.

Form Follows Fiction

Jag och tre kollegor, Kalle Ekeroth, Christian Strömqvist och Mattias Rask, började prata om att göra ett projekt om Milka Havel för snart två år sedan. Vi var överens om att vi, till skillnad från Berlinutställningen, ville ge en sammansatt bild av hennes liv och verk. Det skulle ske genom en utställ-ning och en bok. Vi åkte till Prag för att söka information och inspiration. En resa som blev något av en besvikelse då det visade sig att det, till och med i Prag där Milka verkade och levde, var nästan omöjligt att finna något substantiellt och användbart om henne. Det fanns emellertid något spännande med att förhålla sig till någon som så mystiskt gled undan våra försök till undersökning. Det blev ett slags famlande och spekulativt konstruerande, inte olikt vad jag föreställer mig att en mindre nogräknad arkeolog gör när källmaterialet är för knappt. Vi hänvisades till rykten och fragmentariska källor. Nationalmuseet i Prag har några bevarade brev och någon teckning. Ryktet gör gällande att merparten av det som visades i Berlin hamnade hos samlare i Ryssland och Hongkong.

Två år senare har vår projektgrupp utökats med åtskilliga medlemmar – alla nödvändiga för ett projekt vars ambitions-nivå konstant ökat allt efter hur mycket vi tagit reda på om Havel. Den utökade gruppen innefattar biologer, konstnärer, författare, konsthantverkare och en psykolog. Arbetet har innefattat efterforskningar, objektsbyggande, bildmakande, textskrivande och utställningsplanerande. Som designprojekt betraktat är det synnerligen sammansatt. En för oss särskilt intressant aspekt har varit hur mycket av oss som kreatörer som skall vara synligt i slutprodukten. Då det visade sig att de referenser vi hade tillgängliga oftast var fragmentariska eller till och med textbaserade fattade vi beslutet att inte försöka kopiera ett barockt formspråk. De rekonstruktioner av möbler och laborativa objekt vi visar i utställningen är istället filtrera-de genom våra egna erfarenheter och formmässiga intressen. Ibland visade sig steget inte vara så långt eftersom Havels eget formspråk präglades av reduktion och ett slags ”do it yourself” attityd. Det viktiga för oss blev istället att bevara de meningsskapande komponenterna och att genom materialitet försöka berätta historien om en människas sökande efter sanning och förståelse samt hur historien marginaliserar vissa och upphöjer andra. Hur man kan spegla sin samtid i historien.

Slutligen, denna bok är tänkt att komplettera utställning-en och erbjuder för den intresserade en fördjupad förståelse av Milka Havel genom en serie essäer som belyser olika aspekter hennes liv och verk. Projektet problematiserar också förhållandet mellan historia och fiktion genom att visa hur historieskrivning kan vara en agent i en påbjuden berättelse.

Johnny Friberg