MILKA BELIA HAVEL

Milka Belia Havel föddes år 1571 i Prag i dåvarande Böhmen. Hon var enda barnet i en hantverkarfamilj. Fadern Jakub Havel var finsnickare med en liten verksamhet som engagerade både modern Katerina Havel och dottern Milka. Faderns kundkrets inkluderade flera i Prags adel däribland Rudolf II, kung av Böhmen. Milka Havel visade tidigt extraordinär talang för konstnärlig verksamhet och arbetade villigt i familjeföretaget. Vid sidan om snickeriet och möbelformgivandet sysslade hon med måleri och skulptur. Familjen arbetade hårt för att Milka Havel skulle utbildas och siktade på vetenskapsakademin. Hennes vetenskapliga intresse tog fart när hon började studera entomologi via privatlektioner hos framstående insektsforskare. Hon reste under denna tid ofta till Bologna där hon undervisades i måleri på bröderna Carraccis akademi.

Vetenskapsmannen och ockultisten John Dee blev under början på 1600-talet en slags mentor för Milka Havel. John Dees intresse för ockultism och mer specifikt änglar ledde till att han utvecklade ett språk (det enokiska språket) i syfte att kommunicera med änglar. Detta inspirerade Milka Havel till att försöka koppla ihop sin egen entomologiska forskning, som var en slags pre-evolutionär systematik, med sökandet efter gudsbevis genom ljud- och språklaborationer. Ett sökande efter en översinnlig förståelse för de gudomliga egenskaper som ligger till grund för den synliga delen av vardagen.

Milkas Havels framgångar kulminerade med den omfångsrika texten ”guds ansikte” som sökte visa på relationen mellan kaos och ordning genom dokumenterade laborationer med förstärkning av insektsläten. Milka Havels övertygelse om att man genom att identifiera mönster i skenbart kaos i naturen får se Guds plan eller ”ansikte” blev den naturliga sammankopplingen mellan hennes teologiska, vetenskapliga och konstnärliga intresse. Motarbetad och åsidosatt isolerade hon sig allt mer och hade under flera år endast kontakt med Johannes Kepler som efterträdde Tycho Brahe som kejserlig matematiker i Prag år 1601.

Runt 1614 flyttade Milka Havel från Prag. Hon hade vid detta tillfälle sparat ihop tillräckligt med pengar för att vara ekonomiskt oberoende och lät bygga ett laboratorium i nuvarande Cesky Pras några mil utanför Prag där hon bosatte sig och förmodligen bodde resten av sitt liv.

Brevväxlingen mellan Milka Havel och Kepler är den största källan till kunskap om åren 1614-1626 angående Milka Havel och hennes arbete (ett tiotal brev finns bevarade). Även om hon aldrig riktigt släppte forskningen och systematiserandet av insekter blev hennes tankar och laborationer alltmer teologiska till sin natur. Hennes dokumenterade religiösa tvivel ledde paradoxalt nog till en fanatisk fokusering på att säkerställa bevis på Guds existens. Samtidigt är denna period den mest intressanta kopplat till formhistoria. Det Gropius beskrev som verkstads-barock kopplat till hennes möbler och konstruktioner var en stor inspirationskälla för Arts & Crafts-rörelsen och sedan funktionalismen. Referenser till Milkas formspråk finns från flera källor: samtida målningar, Milkas egna skisser och ritningar, i text samt i de bevarade fragment av konstruktioner som existerar.

Dokumentationen av hennes liv från år 1626 till hennes död år 1631 är mycket knapp. Den inskränker sig till något enstaka bevarat brev samt några få noteringar från experiment. Den allmänna synen bland historiker är att hennes isolering tilltog och att hon slutade sina dagar förvirrad och förskjuten av Prags hov. Även omständigheterna runt hennes död är grumliga. Flera historiker framhåller en svår febersjukdom som orsaken till hennes död. Ett hallucinatoriskt textfragment, där Milka Havel skriver om sin övertygelse om att hon kommunicerar med ett bi om svårigheten att förhålla sig till andra, brukar lyftas fram som bevis.